Den här hösten har varit lite hektisk, som en del kanske förstått. Jag ska väl erkänna att det är tufft att läsa halvtid samtidigt som jag jobbar heltid, men det har gått. Nu kan jag iallafall ta det lite lugnare i någon vecka innan jag ger mig i kast med böckerna igen inför den andra tentan den 11 januari.   

Den något stressiga hösten satte jag i nacken. Jodå, den satt tydligen bra där. Kände hur jag inte kunde sträcka ut mig som jag borde, hade svårt att vrida mig, för att inte tala om att plocka ner axlarna ifrån öronen, och till slut kom värken. Den kändes, kan jag tala om! Det blev en tur till apoteket för att inhandla diverse gel och diklofenak. Värken avtog, vilken lättnad! Men stelheten bestod.. Min syster, som var på besök, blev räddningen. Hon är utbildad Bowen-terapeut, dvs hon har en förmåga att hitta alla ömma punkter som finns på en stackars människokropp och lösa upp knutarna. Jag och Fia (systerdottern som också var här på besök) lade oss på golvet och min syster gnuggade händerna (inbillade jag mig iallafall) och satte igång. Det var svårt att hålla tyst när hon hittade knutarna, och Fia låg förtjust o fnittrade åt sin gamla moster, men skrattar bäst som skrattar sist! När syrran tog sig an henne, var det jag som skrattade.. Ja jösses, vilka patienter vi var! Vi låg där och kved och skrattade om vartannat och stackars syrran pendlade fram och tillbaka mellan oss där på golvet! Till slut satte hon armbågen under rumpan (tydligen lårmuskelfästet) och då insåg jag att hon inte alls var nån massör - hon var en sadist! Det talade jag också om för henne...  

Hon är ändå fantastisk, för vilket underverk hon gjorde! Jag kunde räta på mig igen, och jag kände mig som en ny människa, visserligen lite öm o mörbultad, men dock.. jag kände mig frisk igen! Tack kära syster! Hon var också snäll nog att instruera sambon så att han också kunde hantera mina ömma punkter. Han har testat och det funkade riktigt bra, fast lika distinkta små pekfingrar, det har han inte. Snäll är han iallafall som vågar prova!

Idag har vi lärare fått jullov    Det känns riktigt, riktigt bra! Efter sedvanlig julshow i vår aula, som berikades med äkta moonwalk av rektor, så begav vi oss för att äta på ett närbeläget ställe. Mycket god mat var det. Smolket i bägaren var att många lämnar oss i år. En del lärare hittar andra jobb, och jag önskar dom ett stort lycka till, men det är också lite sorgligt att inte ha dom som arbetskamrater längre. Våra rektorer har också valt att flytta på sig, eftersom arbetsbördan är orimligt stor, och jag kommer att sakna dom. Det blev ett tårfyllt avsked, men så ska det vara när människor betyder något för en, eller hur?

Nu är det bara några dagar kvar till julafton, och jag känner att jag inte behöver stressa med någonting. I år är jag klar med allt som jag tänkt, och det känns skönt att bara kunna vara nu några dagar. Julen blir nog också ganska så lugn, och det känns bra. Enda oron är att ungarna ska ge sig ut och de varnar för nya snöoväder.. Förhoppningsvis blir det inte så farligt. Vi hade vår "julafton" i lördags med alla barn och respektive. Alltid trevligt att lyckas få ihop en dag då alla kan.. det är inte så enkelt minsann  Mycket mat blev det, och mätt är man dagen efter också! Frida lyckades få mandeln i gröten iår.. så det blir spännande och se om hon hittar någon som hon kan tänkas gifta sig med?   

Sambon jobbar bara några kvällspass till innan det är dags för nästa utmaning o jobb. Ska bli skönt att ha honom hemma på kvällarna, och inte bara ses på lördag-söndag!

Önskar nu alla som läser här en riktig God Jul och ett Gott Nytt År!  

Snacka om att tiden går fort?? Det är redan första advent idag, vart tusan tog den tråkiga, mörka november vägen? Det sägs ofta att man ska leva i nuet, och det är ju alldeles riktigt, men vad gör man när "nu" blev "nyss".. eller rent av "då"? Det gäller verkligen att hänga med i svängarna!

Jag har haft ganska mycket att stå i den här hösten, det klart att det känns när jag jobbar heltid och läser på högskolan på halvtid. Samtidigt klagar jag inte, jag har ju hunnit med det (nästan), och jag tycker det är roligt. Jag klarade min första tenta på psykologin, även fast jag hade hoppat över en hel fråga. Det var bara sex frågor, men jag tyckte tydligen att jag ville utmana ödet genom att bara svara på fem.. Det var absolut inget medvetet val, jag såg det först när jag hämtade ut min tenta. Undrade lite varför jag kammat noll poäng på en fråga, och vid närmare efterforskning visade det sig att den där fråga tre, den hade jag överhuvudtaget inte läst? Nåväl, jag blev nöjd ändå, jag klarade godkänt, och jag visste också att jag kunde plockat några poäng till, och det räcker för mig   

Jag har skaffat mig erfarenheten av att inte ha bil på en och en halv vecka också. Det har fungerat riktigt bra faktiskt.. det finns ganska gott om möjligheter till både buss och tåg som passat mina tider någorlunda bra. Lite mer frisk luft har det också blivit. Med tanke på vintern som kom har det också känts ganska bra att åka kollektivt. Förra tisdagen när den första snön kom, bestämde jag mig för att gå lite tidigare från kursen i Borås, och ta tåget hem. Jag hade inte lust att halka omkring med en stor buss.. När jag kom fram till stationen såg jag en liiiiten varelse som också hade bråttom till tåget. En liten mus hade tydligen bestämt sig för att resa. Han hade jättebråttom över perrongen, och det måste nog ha varit lite kallt om tassarna, för jösses vad han skuttade. Jag såg dock inte om han skulle med samma tåg som mig.

Jag har också erfarit att jag har trevliga och hjälpsamma grannar. När min systerdotter och hennes fyraåring kom hem till mig för att låna min bil, bestämde vi oss för att gå ut på balkongen lite. Aron sprang fram och tillbaka i lägenheten och kollade ibland till oss ute på balkongen. Vips, så hörde jag ett välkänt knäppande. Aron stängde dörren till balkongen, och spärren åkte i! Jahaja.. där stod vi   

Aron visste inte hur man skulle öppna dörren, det är ju lite småkrångligt att lyfta den lilla spärren samtidigt som man ska öppna med handtaget. Jag och systerdotter funderade på hur högt det var att hoppa ner från balkongen.. men då kom en räddande ängel ut genom dörren till grannlängan! Jag är faktiskt lite stolt över att jag kom ihåg vad hon hette (kan ju vara lite dålig på sånt) och ropade på henne. Jag berättade lite snabbt mitt ärende, och visst, hon hjälpte såklart till! Som tur var hade jag inte låst ytterdörren, så hon kunde raskt spatsera in och komma och öppna balkongdörren. In i säkerheten igen! Vad lärde vi oss av detta då? Jodå, att ska man synda och ha en fyraåring i närheten, då går man inte ut på balkongen, då går man ut på framsidan!   

Igår fick jag tillbaka min utlånade bil, och jag utnyttjade det till att åka till Skroten (en välkänd tygaffär i bygden). Jag ville ha nya gardiner till köket. Nu blev det inte det, utan jag bestämde mig för att sy om ett par som jag redan hade, men för att piffa upp det hela köpte jag ett par tofsar, eller tassles, som det numera heter. Mörkgröna var dom, med passade band till. Jag trodde först att jag inte kunde ha grönt, mitt kök går ju i blått..? Men när jag tänkte efter lite, så insåg jag att efter jag målat om, fanns det inte nåt som var blått i köket, så då passade det bra med lite grönt istället. Tänk vad minnet kan ställa till det ibland. Jag visste ju att den blåa färgen var borta, men ändå trodde jag att köket gick i blått? Jaja.. Nu hänger det röd/brun-rutiga gardiner med gröna band + tofs. Jag blev riktigt nöjd.   

Önska nu en riktigt trevlig advent, och det kommer kanske en till blogg innan jul.. man vet ju aldrig!

Ha de bäst!

Nu är det äntligen dags att blogga lite, behöver lite omväxling till all psykologi. Måste ju berätta att jag och några trevliga arbetskamrater var på Ladies night förra lördagen. Först var vi och åt lite gott, sen traskade vi iväg till Scandinavium för att se, och höra, lite manlig fägring. När vi kom fram ca halvnio var det hur lång kö som helst utanför stadium.. Jaha? Skulle vi hinna komma in till nio? Tveksamt.. Det är lite lustigt, det var bara en entrédörr öppen, fast sen öppnade dom en till.. Hela två stycken, där hundratals människor skulle knö sig in. Funderade lite på hur det är när det är hockey därinne.. efter lite förfrågan runt om så fick jag reda på att då är minsann många fler entréer öppna. Hur kommer det sig? Vill inte hockeyintresserade stå i kö? Nåväl, vi kom in så småningom och fick letat upp våra platser i denna dunkla miljö. Det var med andra ord ganska mörkt därinne, och jag vet inte riktigt vem som kommit på stolsmarkeringarna, så det tog en stund att hitta rätt. Det var trevligt att uppleva detta evenemang. Det går väl inte att komma ifrån att det var lite häftigt med 9000 mer eller mindre skrikande o tjoande flickor/damer/tanter.. Förstod varför en liten stackare försökte sälja öronproppar därutanför.. inte var det för att musiken var så speciellt hög, men skriken? Lite häftigt också med all allsång, så jag var lite fascinerad faktiskt. De två timmarna gick riktigt fort.

Annars går all min tid till pluggande. Det är fortfarande riktigt intressant, men det är mastigt. På kursen har vi haft lite svårt att förstå att läraren vill ha två examinationsformer på nästan samma gång i den här första delkursen. Det har ju gjort att jag känt mig lite stressad.. minst sagt. Det sociala livet har fått stå tillbaka ordentligt.. Det är iallafall kul med nya kontakter jag fått, och eventuellt ny kunskap också.

Jag har haft medarbetarsamtal den här veckan. Det är ett ganska lustigt fenomen egentligen, där man går igenom vad man gjort, eller eventuellt inte gjort. Sedan ska det sättas upp nya mål för året som kommer. Hoppas chefen skrev upp vilka nya mål jag hade, för dom har jag glömt.. förutom ett. Jag ska bli bättre på att tala om när jag tycker något inte är som det ska. Det brukar jag i och för sig göra, men då kommer det väldigt mycket på en gång, och det kan vara lite svårt att ta emot all min frustration och ilska då, vilket jag mycket väl kan förstå!   

Jag ska med andra ord bli bättre på att "pyttsa" ut lite mindre åt gången. Fast det blir svårt.. för jag är en sådan person som vill fundera lite, och inte säga något oöverlagt. Fast å andra sidan, när väl droppen rinner över, då kommer det både det som är överlagt med det som inte är det.. så jag får väl fundera över detta också. Bra att det finns mejl, då kan jag ju skriva istället för att blåsa på rakt i ansiktet på någon. Jag behöver ju inte skicka mejlet förrän jag lugnat ner mig lite och kanske då blir lite mer analytisk.. eller nåt.. jaja, det ger sig!  

Skönt är iallafall att jag har gott om energi. Det känns nästan som förr om höstarna. Jag gillar hösten och brukar ha gott om energi då, men de senaste två höstarna har väl inte varit de bästa, de har varit ganska så omtumlande och jobbiga. Då känns det bra att jag är tillbaka till mitt någorlunda vanliga jag. Jag vet att det finns faktorer som bidrager till mitt välbefinnande. Att jag känner att jag hinner med på jobbet, att kursen ger mig mycket, jag hinner gympa, men först och främst samboskapet. Det är otroligt skönt att känna stödet jag har i allt jag gör! Jag hoppas han känner likadant, för det vill jag att han ska göra.

Jag läste i tidningen att julskyltningen är på gång. Såklart, oktober är ju snart slut...? Ehh? Det betyder att man ska bli trött på julen innan advent.. eller? Visst är det mysigt med jul, det tycker jag, men låt mig njuta färdigt av hösten först! Fortsätter man såhär med att tidigarelägga allt, så firar vi påsk i februari, och midsommar någon gång i april. Det skulle nog kännas konstigt.. och svårt att hitta blommor till majstången. Kylan skulle väl i och för sig vara detsamma, så där gör det ingen skillnad. Möjligen skulle man väl också sakna ljuset kanske.. men å andra sidan, kräftpremiären hamnar väl mitt i sommarsolståndet, så man får sin beskärda del då    Ur led är tiden, eller vad?

Nu får ni ha det så gott i höstvädret, med eller utan tomtar!

Jösses vad tiden går fort! Insåg att jag nästan helt glömt bort att blogga... Kan det bero på att jag har skaffat mig lite mycket att göra kanske? Eller.. jag har fyllt upp min fritid, det lät mer positivt, för positivt är det   Har ju förstått att min blogg läses både här och där (japp, känn dig träffad) så dags att ta tag i nya händelser, och lite gamla, i mitt liv!

På jobbet är det som vanligt.. massa barn som fullständigt skriker efter kunskap (eller är det bara mitt positiva inre som säger mig att de skriker efter just kunskap?) och jag hänger i så gott det går. Niorna ska snart på sin prao så då får jag en hel del tid att komma ifatt på, och sen hägrar novemberlovet. Tror att vi lärare ser fram emot lov lika mycket som eleverna.. (även om vi nu inte har lika långt lov).

Jag börjar iallafall bli en hejare på att läsa psykologi på engelska.. tror jag iallafall. Det är fortfarande lika intressant, men hujedamig vad mycket det är att läsa varje vecka!

Ibland möts man av överraskningar när man kommer hem. Så är det med att ha blivit sambo. När jag kom efter jobbet i måndags fanns en ny möbel i hushållet. En ny TV, smal o platt som bara den! Jodå, sambon tyckte att det skulle vara bra att följa teknikens under lite och att uppgradera sig lite i teknikens under. Inte fel, tyckte han (och jag, så småningom), att kunna koppla in svtplay och tv4play och kolla när han kommer hem från sitt jobb mitt i natten. Jag har inte lärt mig alla dessa nya funktioner än, och är klart nöjd med att jag iallafall kan titta på de "vanliga" kanalerna. Det är tur att han inte lyssnar på mig för mycket. När det kom på tal om en ny Tv tyckte jag väl lite sådär i förbigående att "är det verkligen nödvändigt... min gamla är ju inte sönder..", ett ganska vanligt sätt för mig att se på saken. Är det helt trasigt, och inte går att laga ihop med tejp eller lim, så kanske man kan slänga det, men en fullt användbar sak? Njae.. Ett exempel var min gamla micro. Den var ganska känd i familjekretsen. Själva plastmojjen till vredet som skötte timern gick sönder, men eftersom piggen som ratten suttit fast på fanns kvar så plockade jag fram en hovtång (jaja.. den låg överst i verktygslådan) och den funkade ju alldeles utmärkt. Det var ju bara att nypa om piggen med tången och vrida om. Vissa hävdade då att själva timern hade en funktion, dvs att man kunde se hur många minuter man satte micron på. Sant förvisso, men lite hum om tid har man väl? Det slutade iallafall med att jag fick en ny micro som födelsedagspresent.   

En annan historia är den gamla gräsklipparen jag lånat av fd svågern. Den ville inte heller fungera riktigt, men där löste det sig med ståltråd. Mycket ståltråd. Jag trodde att svågern skulle få ett nervöst sammanbrott när han fick se hur jag hade "lagat" hans klippare. Men det höll ju ett tag, och det var ju huvudsaken. Till slut räckte dock inte mina lagningar, utan svågern fick tillbaka den,   

Så.. nån som vill ha en fullt fungerade tjock-Tv? Den står just nu lite ivägen. Fundera på det medan jag återgår till lite hederlig amerikansk behavourism!

På återskrivande!

Om jag skulle skriva om allt som jag har varit med om den här veckan.. nej.. det skulle bli alldeles för långt för er att läsa, så jag får nog sålla lite.

I tisdags började min psykologikurs. Begav mig in till Borås efter jobbet och lyckades efter viss möda hitta till salen där vi skulle träffas. Tack och lov var jag ute i god tid, för det var inte så lätt att hitta på högskolan. Vet inte riktigt vem som kommit på systemet de har, och det kanske blir en psykologisk analys på den personen så småningom..? Min sal skulle ligga på "D-avdelningen". För att hitta den gick jag till en informationstavla. Jodå, den ligger på T3-avdelningen. Ehh? Varför inte kalla D för T3 då? Eller det kanske skulle vara för enkelt, ingen utmaning alls. Nåväl, jag hittade salen och kursen började. Läraren verkar bra och jag insåg att jag kommer att tycka att det här ska bli kul!   

Full med energi åkte jag hem, sov några timmar, iväg till jobbet, och sedan till Borås igen. Kursen är nämligen alla tisdagskvällar och onsdagskvällar.. Ojdå, tänkte jag.. det kanske blir lite tufft, men jag vill ju detta så det ska väl gå. Denna kväll var det dags att bilda grupper. Det var inte så svårt, vi var några tjejer som funnit varandra ganska snabbt, så vi var snart klara med detta. Vi hade fått nycklar (moderna, elektroniska saker) så vi skulle kunna komma in överallt i alla korridorer och salar. Trodde vi iallafall. Det visade sig att de inte var aktiverade förrän dagen efter. Alla andra kurskamrater hade försvunnit och där stod vi i trapphuset... Så vad göra? Vi satte oss på golvet utanför hissarna och diskuterade det som vi blivit tillsagda att diskutera. Det gick riktigt bra, och det blev ju lite kul också eftersom situationen blev som den blev..! Jag tror vi svetsade samman den nya gruppen ganska så bra den kvällen!   

Full med ny energi åkte jag hemåt även denna kväll. När jag nästan är hemma ringer min systerdotter och kommer inte hem från Gbg.. och nästa buss går om ett par timmar... så jag åkte in och hämtade henne. Väl hemma igen, lägga sig fort, upp och jobba.. och efter jobbet, då var det dags för mig och 7 av mina kollegor att infinna sig i Slottskogen för att genomföra Iform-loppet! Riktigt trevligt! Vädret var kanon, och vi satte oss o picknickade innan det var dags för uppvärming. Jag som inte varit med om något sådant här var impad över att stå tillsammans med ett par tusen tjejer i varierande ålder och värma upp. Häftigt! Dags sedan för oss att tränga oss i fållan för att få gå iväg våra 5 km. Det var också en upplevelse med att ha musik utefter banan. Alla möjliga genrer var med. Först var det några som dom nog hade hämtat från centralen, det lät ungefär som det brukar göra där. Efter ett tag stod ett 50-tals-rockband och rockade loss. Vi passerade sedan dansband, gammaldans, en snubbe som sjöng till sitt inspelade band, och till slut en typ mässningorkester. Görtrevligt    Efter målgång fick vi medalj och en väska full med diverse reklam.. strumpor och tröja fick vi också. Ej att förglömma en halv kexchocklad.    

Till slut var det fredag. Då hann jag hem från jobbet lite iallafall. Kändes ganska skönt faktiskt. Men jag skulle snart iväg igen. Mina barns farmor fyllde år. Carina, Jean-Pierre och Jonas kom ganska tidigt eftersom Jonas skulle iväg på kvällen till annan ort. Hos farmor åt vi svampsmörgås, räksmörgås och tårta. Inte fel alls =) Kul också att träffa svåger, svägerska o kusiner.  Det är ju inte min svåger eller svägerska längre, men det känns så ändå, och det känns riktigt bra! Avslutade kvällen genom att återigen köra in till Göteborg och avlämna dotter med hund. Lördagen var också kalasdags. Sambos far firade sin födelsedag. I Göteborg förstås. Där träffade jag svåger, svägerska och kusiner igen, dock inte samma som på fredagen. God mat och goda tårtor, inte fel alls! Trevligt att ha "släkt" både här och där   

Fyra göteborgsresor på fyra dar.. och ändå jobbar jag inte där, det tycker jag är ganska bra gjort? Tur att jag trivs med att ha att göra, jag har inte hunnit känna mig rastlös, och det tycker jag är positivt. Nästa vecka blir lite lugnare dock.. tror jag. Fast då börjar gympan.. och så två kvällar i Borås.. jaja, allt går, bara man har kul (intalar jag mig iallafall)

Strax dags för mat, trivs oerhört bra med en sambo som tycker det är roligt att laga mat! Vilket också betyder att jag kan sitta här framför datorn och blogga, och surfa litegrann som jag vill.. visst är livet underbart!

Slutet på augusti och jag känner att hösten definitivt är på gång. Igår var det lite av mitt favvoväder, det blåste men var inte speciellt kallt. Ville så gärna gå ut och gå, men himlen öppnade sig lite då och då, och det fullkomligt vräkte ner vatten från skyn, så jag lät bli att gå ut. I natt har det också kommit störtskurar så att jag t o m vaknade av det. Får se om jag vågar mig ut en stund i kväll! Jag och ett antal kollegor ska deltaga i I-form-loppet i Göteborg den 2 sep, så lite vill man ju träna.. Visserligen ska vi promenera en 5 km lång runda, men ändå. Hoppas bara att vädergudarna är med oss!   

Jag har kommit igång på jobbet också, ungarna är tillbaka och undervisningen är i full gång. Det är oftast så i början på terminen, både elever och lärare är på hugget och det gäller att få gjort så mycket som möjligt då, eftersom lusten har en tendens att avta ju längre fram på hösten vi kommer! Jag ska börja läsa på högskolan också, psykologi. Jag ska förhoppningsvis inte analysera alla som kommer i min närhet och se hur Freudianska människorna egentligen är, utan jag ska försöka hålla en viss distans till det lästa. Ska bli intressant att se hur det går. Jag har läst igenom en liten del av kurslitteraturen och det räckte med att jag skulle redogöra lite av det lästa för min kollega, o vips - så hamnade jag i "fällan". Jag pratade på och glömde både lektioner och annat   Ingen fara dock, bara några minuter sen....!

Min bror passade på att fylla 50, och förstås var jag där och uppvaktade. Jag var inte ensam om det, hela huset var tämligen fullt, och han bor i ett stort sådant. Enligt uppgift infann sig 98 personer där.. dock inte samtidigt, vilket nog var tur. Trevligt var det och god mat fick vi. Trevligt också att möta kusiner som man annars bara möter på begravningar nu för tiden.. jag menar, det är ju klart en gladare tillställning med en födelsedag än en begravning..

En dag härförleden ringde min dotter och jublade i telefonen. Hon och hennes sambo hade köpt en liten hund! Och då menar jag verkligen liten. Jag och sambon åkte dit för att hälsa på den lille nykomlingen, och givetvis de nya ägarna också. Vi passade på att även fira min födelsdag, så sonen med flickvän kom också. Tårta hade jag med mig, iallafall när vi efter en och en halv mil hemifrån vände tillbaka för att hämta den, den stod nämligen kvar så fint i mitt kylskåp. Den lilla, lilla hunden, Jean-Pierre, var visserligen liten som en kattunge, men det förstod han nog inte själv, för han trodde minsann att han var en stor en.. Han tog sin plats minsann, och det tyckte jag var häftigt att se. Det är som dom säger, storleken har ingen betydelse..  Jag fick också användning för min födelsdagspresent från min kära sambo, min alldeles egna, röda, digitalkamera. Otroligt roligt att kunna fotografera och att resultatet blir bra! Jag fick en jättefin blomma av mina barn, som pryder sin plats i köket, tack för den också! "Vindgrodan" som jag fick av min syster är placerad i en blomma utomhus. Han har mycket att göra nu i blåsten, vill jag lova....

Om jag nu skulle ta itu med nästa tegelsten som ska läsas innan tisdag.. om jag nu inte går ut.. dvs om det inte regnar.. !

vink,vink!

Nu så är semestern slut och idag var det dags att infinna sig i skolan igen. Det känns helt okej, känner mig riktigt utvilad och tycker det ska bli intressant att se hur den här terminen kommer att avlöpa.

Vissa förberedelser måste man ju ändå göra, som att klippa sig. Jag klippte ju av mina stackars slitna testar vid midsommartid och har trivts bra med mitt korta hår, så jag tyckte att det var lika bra att klippa mig igen nu innan jobbet började. Den här gången blev det nog lite väl kort kanske, samma friss, men en halvcentimeter för kort. Eftersom jag med ålderns rätt fått lite gråa strån, och solen blekt resten, och lägg därtill att jag inte har hur mycket hår som helst, så tyckte jag att håret inte syntes på sidorna? Jag har väl ärvt mammas hår.. det där lite genomskinliga, som inte riktigt är grått.. utan ingen färg alls?? Så vad gör man? Åker och köper färg, naturligtvis. Sagt och gjort.. det är inte så lätt, det finns trehundrasjuttionio hårfärger och märken att välja mellan. Varför ska producenterna göra det så svårt för oss konsumenter som vill förnya oss lite? Efter att ha gått igenom sortimentet tre gånger, valde jag en färg och ett märke som jag använt innan. Att det heller inte är det dyraste märket kanske har en viss inverkan också på mitt val.     Väl hemma så satte jag igång. Det blev faktiskt ganska så bra, tycker jag nog.. så nu är jag lite rödlätt blondin istället, och inte genomskinligt blond.

Det var roligt att träffa kollegorna på jobbet idag, och de som inte hade sett "den nya Marianne". Jag fick många komplimanger och det är ju alltid trevligt   

Vi åkte iväg till en konferensgård mitt ute i skogen. Det är trevligt att åka iväg lite, det blir onekligen en annan stämning och man behöver prata av sig om vad som hänt under sommaren. Här är lärarna väldigt lika eleverna!  Lika svårt att fokusera på uppgifterna eftersom det är mycket trevligare att prata om nåt annat...! Vi skulle haft en aktivitet utomhus på eftermiddagen, men vädret var kanske inte det mest inbjudande (det regnar och är ganska så blött..) så vi fick ledigt efter en god lunch. Det tackade vi inte heller nej till.. I morgon sparkar det igång lite mer på allvar, och det blir nog bra det med!

För övrigt: Sonen har kommit väl tillrätta i sin nya lya.. han har en fantastisk utsikt över Göteborg! Dotter med sambo har också landat väl i sin lägenhet, och har nästan lika fin utsikt dom    Min sambo har inrett det lilla rummet i källaren till en studio och ser klart nöjd ut! Efter lite röjning och omförflyttning har det blivit riktigt bra i källaren/förrådet här. Det finns plats för sambons bokhyllor, så de kommer väl på plats snart. Jag tycker att livet artar sig riktigt bra, och jag trivs!

Väl mött en annan dag!

Nu börjar mitt sommarlov ta slut, den sista skälvande veckan är här. I vanliga fall brukar jobbångesten sätta in, och jag vill helst av allt vara ledig några veckor till, men i år känns det helt okej att börja jobba igen. Jag trodde nog inte det eftersom förra läsåret var väldigt jobbigt. Man kan väl sammanfatta det hela med att nerdragningar på skolan.. dom känns! Men det kan också vara för att jag känner att det är sensommar, och att hösten knackar lite på dörren. Jag gillar hösten, den höga luften och alla färger, men egentligen först och främst lugnet och den tystnad som det bara kan bli på hösten. Jag vaknade en natt vid fyra-tiden och kände inte alls för att somna om, så jag snodde om mig den nya kinesiska morgonrocken jag fått av sambon (japp, nu har vi blivit sambos!) och satte mig på balkongen och bara njöööt.. Upptäckte att de få träden som finns här kunde susa precis rätt! Jag satt nog där nästan en timme innan jag tänkte att jag nog skulle sova en liten stund till..

Jag har ett stort behov att sus. Inte sus och dus nu, utan skogens sus. Jag har inte hittat något riktigt "sus"-ställe här än, men jag söker, och ska väl hitta det någonstans i närheten. På senare tid har jag upptäckt att havet också kan susa likadant. Jag blir otroligt harmonisk och lugn efter en stund i suset, snacka om rekreation!

Som sagt, jag och W har blivit sambos nu. Det kändes nog att det var dags efter tre år som helgbos och halvbos    Min dotter har haft mycket roligt åt att jag inte fyllt upp mina garderober i sovrummet.. för henne är det fullständigt obegripligt att man kan ha en tom garderob, men nu är den inte tom längre. Och visst var det en fördel att jag inte behövde röja ut den? Ganska skönt också att flytten inte behövdes göras på en helg eller så, hans lägenhet är kvar och bebos av hans dotter och inneboende. Idel fördelar här   Har också lärt mig att det är skillnad på DVD-spelare och DVD-spelare. Min, som kostade typ 300 kr, tycker jag har fungerat ganska så bra, fast vissa filmer har varit lite jobbiga att kolla på, rent kvalitetsmässigt nu alltså. När sambons DVD gjorde sin entré här upptäckte jag vilken otrolig skillnad det blev på både ljud och bildkvalité! Att nån tusenlapp på priset kan göra så mycket? hehe...

På återläsande gott folk!