Tänk att man kan glädas åt så lite som lite värme? De här två dagarna har jag njutit i fulla drag och känt solen värma mitt vinterbleka ansikte.

Jag saknade solen och värmen i torsdags dock. Skolan hade idrottsdag och jag valde att följa med ca 100 elever till Isaberg för lite slalom/snowboardåkning. Jag tyckte jag var ett helt perfekt sällskap eftersom jag kunde stå nedanför backarna och vara sällskapsdam till de som eventuellt ville ha en. Jag har aldrig åkt slalom i hela mitt liv, och jag tyckte inte kanske att den här dagen var den allra bästa att testa.. fast det tyckte nog eleverna   Det var i vilket fall roligt att se hur ungdomarna vågade kasta sig hejdlöst ner för backarna, även också de lärare som var med som faktiskt åkte. Dock fick jag lätt ångest när två halvemeterhöga varelser (de var inte mycket högre, nej) åka nerför en brant backe som om de aldrig gjort något annat i hela sitt liv! Då insåg jag att jag nog inte ens ska fundera på att testa.. Förresten har jag redan insett det första hindret, om jag nu skulle komma på tanken att åka utför. Man måste ju upp för backen, och hur sker det? Jodå, genom en sån där mojäng som man ska försöka fånga i flykten och sätta sig på! Jojo.. vilken syn! Jag kan se mig sitta på trekvart och hålla mig krampaktigt uppför hela backen.. eller iallafall halva, när mjölksyran satt in.. och när jag blivit tillräckligt arg för att faktiskt strunta i alltihop! Nej.. bättre att ha plan, fast mark under fötterna *nickar bestämt*

Alla elever och lärare kom iallafall välbehållna hem.

Jag har varit på kurs också. Det var trevliga, men intensiva dagar och det är inte utan att jag förstår eleverna ibland när de är trötta på allt "tjöt". Inte för att det inte är intressant, utan för att man inte orkar lyssna hur länge som helst. Men det har gått bra. Nu ska jag bli expert på att lära barn läsa. Det är iallafall vad kursen går ut på, och jag tror faktiskt att det kommer att fungera bra.

Helgen har gått i lugnets tecken, och det var nog vad jag behövde. Inga besök, inga födelsedagar eller annat som skulle åkas på, utan bara få slappna av. För att motverka för mycket lättja har jag iallafall putsat fönster.. iallafall ett. Det kändes bra det. De andra får jag vänta med tills nästa anfall kommer, och när solen inte behagar lysa på dem hela dagen.. fram emot juli.. typ?   Jag tillhör den där typen som blir irriterad när inte fönstren är rena. "Dra ner persiennerna" får jag som råd. Då blir jag ju ännu mer irriterad och känner mig som en fånge i en bur. Knäppt? Tja, kanske, men sån är jag!

Ha de gottigt nu, denna söndagskväll