Så.. nu är sportlovet över och jag börjar känna mig någorlunda frisk igen. Det här lovet blev inte riktigt vad jag hade tänkt, men det var väl inte så mycket att välja på. Lyckades bli snärjd av influensan och det var faktiskt längesen jag var så sjuk.. halva veckan har jag varit bosatt i soffan och lyssnat på TV (jag orkade inte titta på den). Sen i onsdags har jag iallafall varit feberfri, nästan iallafall, och i helgen har jag känt mig ganska bra.

Har iallafall fått besökt mina barn i fredags   Jag träffar ju inte dom så ofta, känns det som, men nu var det dags =) Kul också att se hur Jean-Pierre växt, han har blivit stora herren nu, nåja, nästan iallafall!

Han är söt, JP och en riktigt magnet när man är ute och går med honom. Det finns ju inte många som inte stannar och pratar med honom...

Idag har jag dammsugit. Intressant va? Men för mig är det dock ett tecken på att jag börjar friskna till ordentligt! Lite vädring också, gör susen med lite ny luft inomhus, så ska jag väl orka jobba ett antal veckor till.. det är snart påsk ju   

Men nu... lite psykologiläsande! Ha de gott!  

Jag inser att jag måste läsa mina tidigare inlägg innan jag skriver nästa.. hehe, den första halvan handlar ju nästintill om samma sak.. så den här gången tänker jag inte skriva om att tiden går fort (även om den gör det)   

Jag har påbörjat mitt sportlov nu, och vad händer? Jag blir sjuk förstås. Det är inte första gången och det är ganska typiskt att jag och andra lärare blir det. Det är precis som om alla baciller som susar runt dig hela dagarna plötsligt ser sin chans. De känner av att den här kroppen kommer snart att vara ledig och då sätter de in stora stöten! Jopp, så är det nog. Nåväl, jag är inte dödssjuk, bara sådär "det-är-så-synd-om-mig"-sjuk, runt 38 i feber (sådär så att jag känner mig otroligt dålig) och ligger i soffan o halvsover och dessemellan beklagar mig lite.

Jag har tänkt annars att utnyttja mina lediga dagar på ett bra sätt. Pappa ska ha besök, min moster också om det går, läsa lite psykologi förstås, och fundera på vad jag ska göra med resten av mitt liv,typ. Det sista gör jag emellanåt och det skadar nog inte att man gör det ibland.

Det blir en kort bloggning idag, jag fick bara en ingivelse att skriva lite, och bäst att göra det innan Iprenen slutar verka    .. känner också matoset från köket och det luktar inte dumt alls!

Adjöken så länge!

Förstår någon vad tiden tar vägen? Är det verkligen så att tiden går fortare och fortare ju äldre man blir? Januari, som brukar vara mörk o otrolig lång, är redan slut och vi har kommit en bit in i februari. Skönt i och för sig, för ljuset är tillbaka, iallafall på god väg. Fåglarna kvittrar lite annorlunda, som om de också förstått att vintern håller på att ge med sig. Dottern har fyllt 25 (och vart tog DOM åren vägen??) och idag har vi firat sambons dotter som fyller 20!

Som vanligt är det fullspäckade dagar, och det kanske också är en orsak till att tiden går fort, vad vet jag? Hinner inte riktigt att bli rastlös och det kan ju vara positivt..  På jobbet har vi fått en ny rektor, iallafall en tillfällig en, och hon har nog satt fart på hela verksamheten! Jösses, vad man kan röja både här och där. Det skadar nog inte att det kommer lite nya, friska ögon ibland, även om jag kanske har svårt att hålla mig i svängarna.. men jag gör så gott jag kan!

I morgon ska vi greja i Barbierummet. Vi har köpt en bäddsoffa så att det blir lite bättre plats för de som vill sova över här, iallafall om de är fler än en.. Jag tror att det blir jättebra där nere faktiskt. Soffan är förvisso lite kort, så de som sover i den kan vifta med fötterna utanför, men vad sjutton.. lite får man ju tåla, eller hur    Det känns iallafall bra att vi har ett barbierum/musikrum/gästrum, och att det utnyttjas. I morgon ska vi hämta soffan, och det blir nog ett äventyr det också. Den är inte emballerad, och vi har ju inte en jättestor bil.. men det ska väl gå på nåt vänster det med, jag har ju lyckats ganska bra med att packa in diverse möbler förr i bilen, haha   

Ikväll börjar melodifestivalen. Då ska jag tillsammans med väldigt många TV-tittare bänka mig framför TVn tillsammans med sambon. Melodifestivalen är ett lustigt fenomen. Ingen tycker om programmet, absolut ingen tittar, men ändå vet nästan alla hur det gått, vem som vann, vem som hade sämsta bidraget osv.. hur kommer det sig? Det kan väl aldrig vara så att ingen vill erkänna att de tittar?

  Jag erkänner iallafall, jag ska kolla, och jag ska tycka!

Till slut.. för att göra en del väldigt avundsjuka.. en vecka kvaratt jobba, sen en vecka lov, det ni!   Ha de gott!