Den här hösten har varit lite hektisk, som en del kanske förstått. Jag ska väl erkänna att det är tufft att läsa halvtid samtidigt som jag jobbar heltid, men det har gått. Nu kan jag iallafall ta det lite lugnare i någon vecka innan jag ger mig i kast med böckerna igen inför den andra tentan den 11 januari.   

Den något stressiga hösten satte jag i nacken. Jodå, den satt tydligen bra där. Kände hur jag inte kunde sträcka ut mig som jag borde, hade svårt att vrida mig, för att inte tala om att plocka ner axlarna ifrån öronen, och till slut kom värken. Den kändes, kan jag tala om! Det blev en tur till apoteket för att inhandla diverse gel och diklofenak. Värken avtog, vilken lättnad! Men stelheten bestod.. Min syster, som var på besök, blev räddningen. Hon är utbildad Bowen-terapeut, dvs hon har en förmåga att hitta alla ömma punkter som finns på en stackars människokropp och lösa upp knutarna. Jag och Fia (systerdottern som också var här på besök) lade oss på golvet och min syster gnuggade händerna (inbillade jag mig iallafall) och satte igång. Det var svårt att hålla tyst när hon hittade knutarna, och Fia låg förtjust o fnittrade åt sin gamla moster, men skrattar bäst som skrattar sist! När syrran tog sig an henne, var det jag som skrattade.. Ja jösses, vilka patienter vi var! Vi låg där och kved och skrattade om vartannat och stackars syrran pendlade fram och tillbaka mellan oss där på golvet! Till slut satte hon armbågen under rumpan (tydligen lårmuskelfästet) och då insåg jag att hon inte alls var nån massör - hon var en sadist! Det talade jag också om för henne...  

Hon är ändå fantastisk, för vilket underverk hon gjorde! Jag kunde räta på mig igen, och jag kände mig som en ny människa, visserligen lite öm o mörbultad, men dock.. jag kände mig frisk igen! Tack kära syster! Hon var också snäll nog att instruera sambon så att han också kunde hantera mina ömma punkter. Han har testat och det funkade riktigt bra, fast lika distinkta små pekfingrar, det har han inte. Snäll är han iallafall som vågar prova!

Idag har vi lärare fått jullov    Det känns riktigt, riktigt bra! Efter sedvanlig julshow i vår aula, som berikades med äkta moonwalk av rektor, så begav vi oss för att äta på ett närbeläget ställe. Mycket god mat var det. Smolket i bägaren var att många lämnar oss i år. En del lärare hittar andra jobb, och jag önskar dom ett stort lycka till, men det är också lite sorgligt att inte ha dom som arbetskamrater längre. Våra rektorer har också valt att flytta på sig, eftersom arbetsbördan är orimligt stor, och jag kommer att sakna dom. Det blev ett tårfyllt avsked, men så ska det vara när människor betyder något för en, eller hur?

Nu är det bara några dagar kvar till julafton, och jag känner att jag inte behöver stressa med någonting. I år är jag klar med allt som jag tänkt, och det känns skönt att bara kunna vara nu några dagar. Julen blir nog också ganska så lugn, och det känns bra. Enda oron är att ungarna ska ge sig ut och de varnar för nya snöoväder.. Förhoppningsvis blir det inte så farligt. Vi hade vår "julafton" i lördags med alla barn och respektive. Alltid trevligt att lyckas få ihop en dag då alla kan.. det är inte så enkelt minsann  Mycket mat blev det, och mätt är man dagen efter också! Frida lyckades få mandeln i gröten iår.. så det blir spännande och se om hon hittar någon som hon kan tänkas gifta sig med?   

Sambon jobbar bara några kvällspass till innan det är dags för nästa utmaning o jobb. Ska bli skönt att ha honom hemma på kvällarna, och inte bara ses på lördag-söndag!

Önskar nu alla som läser här en riktig God Jul och ett Gott Nytt År!