Igår läste jag ett inlägg från en av mina vänner. Hon skrev att hon gjorde så gott hon kunde, men kände sig ändå otillräcklig. Det satte igång många tankar hos mig, och jag tror att vi är ganska så många som kan känna igen sig i detta. Är det inte så att vi ofta får höra just "gör så gott du kan"? Ett såklart välment råd, men om det är så att någon som har en lite lägre självkänsla får detta råd, är det inte väldigt lätt att tänka då att "nej, det gör jag ju inte, jag måste göra mer"? Det var det här som satte igång mina tankar.. Jag undrar om det inte är så att det i botten ligger en "vill-vara-till-lags-känsla". Man vill vara snäll mot sina medmänniskor och göra så mycket man bara kan för dem, men glömmer bort att vara snäll mot sig själv. Hur ska man då göra? Jag tror det är viktigt att lära sig säga nej.. att lära sig var just sin gräns går, och att försöka acceptera den gränsen. Mycket tror jag också handlar om att vi har en tendens att hela tiden se vad vi INTE gör, (gäller också för vad vi INTE har, kan, osv) och inte vad vi faktiskt gör! Vet inte om det har med den gamla Jante-lagen att göra, att inte tro att man är något. Hur ofta får vi inte höra att du alltid kan förbättra och göra bättre ifrån dig? (Om inte annat ifrån den inre rösten....) Många blir peppade och förändrar medan andra tolkar det som att vi inte gjorde tillräckligt, och känner sig missnöjda. Jag menar inte att vi inte ska utvecklas och förändras, men jag vill belysa att det kan finnas en risk med sådana uppmuntringar. Att kunna säga till sig själv att "jo, jag har gjort vad jag har kunnat just nu" tror jag är viktigt. Det handlar om att skaffa sig en självkännedom, att veta vem just DU är, och att du duger precis som den du är. Att acceptera sig själv. Då kan du också förändra det du vill förändra, om du vill förändra något.

Det här blev ett lite mer allvarligt blogginlägg men jag ville dela med mig av mina tankar.. hoppas du som läser förstår vad jag menar för då känner jag mig nöjd!

Nytt år, nya utmaningar och nya möjligheter!